sing one for me

Jag skulle ju kunna skriva regelbundet här, det var som tanken det. Att jag skulle plita ner tankar om musik och annat värdsligt men livsnödvändigt. Minst en gång i månaden skulle en ny playlist dyka upp men idén var såklart att det skulle bli oftare än så.
Idén var INTE att jag skulle försumma bloggen totalt.

Jag försummade bloggen totalt. Jag har även en handfull ursäkter och förklaringar men vi skiter i dem va? Varför är inte intressant, nu kör vi igen!


David Gray – Please Forgive Me

Nä jag gillar inte Sophie längre. Tyvärr har hon inte gjort något bra sen början av 90-talet, är nog inte förvånad egentligen.

Tongues and Tails är nog inte heller särskillt bra. Men nostalgi är det!

Insåg just att jag kan typ hela texten till Sophie B Hawkins Damn I wish I was your lover..

När lyssnade jag på den senast? Högstadiet kanske?

Jag vet inte vad jag ska säga..

Jag hade så många planer för just den här dagen. Hittills har jag:

Gått upp.



fan



nästa vecka kanske?




Här har ni så länge

Kan väl jag också göra om jag tränar lite först..

Igår spelade en granne Dixie Chicks på högsta volym under flera timmar, inte min favorit men det finns definitivt värre saker att tvingas lyssna på. Dessutom är jag svag för folk med ryggrad och jag misstänker att typ alla vi som bor i Sverige (och andra icke-USA-hjärntvättade länder) höll med Natalie Maines när hon sa det där hon sa.


Men det var inte det jag skulle komma till, jag kom nämligen att tänka på en annan otroligt modig kvinna som vågade stå för sina åsikter: Sinéad O'Connor.

Kommer ni ihåg när hon ville påpeka för världen att hon inte tyckte att det var helt ok att katolska präster förgrep sig på småpojkar (och flickor)? Året var 1992, månaden var oktober och hon valde Saturday Night Live som sitt fönster att vädra åsikter från.

Tydligen tycker en stor del av världens befolkning att de katolska prästerna ska få fingra på vad de vill och att det är en dödssynd att säga ifrån i denna specifika fråga. Tydligen tycker en stor del av världens befolkning att det är helt ok att sexuellt utnyttja barn så länge som man gör det i Guds namn. Tydligen så TROR en stor del av världens befolkning att deras Gud uppmuntrar sexuellt utnyttjande av barn. Tydligen så TROR en stor del av befolkningen att deras Gud är ett större fan av gubbar i konstiga kåpor än vad h*n är av barn.
Denna stora del av världens befolkning är förövrigt samma del som tycker att kärlek bör straffas med döden.

Hursom, en beskrivande fras är the shit hit the fan. Sinéad O'Connor blev en hatad kvinna, hon blev mer än hatad, hatets urmoder gav sig ut på jakt efter henne helt enkelt. Detta enbart för att hon uttryckte sin avsky mot sexuellt utnyttjande av barn.

Två veckor senare stod hon på en scen i Madison Square Guarden för att delta i en hyllningskonsert för Bob Dylan och då möts hon av detta:



Att möta hatet med en så stolt hållning är stort, det är skitstort! Inte för att hon hade orsak att tvivla på sig själv, det vet både jag och förhoppningsvis du, men att mötas av en så kompakt ljudmassa fylld av hat skulle ha fått mina knän att skaka. Sinéad O'Connor är en modig kvinna och oavsett vad man tycker om hennes musik så bör hon hyllas för sitt kurage.

Lyssna på Sinéad O'Connor här

Lyssna på mer här

Eller? Nu vart jag osäker och blev tvungen att kolla men visst är det torsdag.

Torsdagsölen var en av de bättre nämligen gratisvarianten. Och nu kände jag hur sniken jag låter men låt gå för det då.
Hursom så var jag och ett par vänner på nåt slags butiksevent ikväll dä det bjöds på öl, musik och snygga människor. Butiken det hela handlade om var de Luxe i malmö och jag hittade faktiskt dit redan tidigare i veckan då jag hörde rykten om att de sålde mitt favoritjeansmärke.
Hade det inte varit för att jag blev så kissnödig av all öl de hällde i mig ikväll så hade jag lätt provat en hög med jeans för så duktig var personalen. Jag gillar när jag frågar efter en modell som jag gillar och de förutom att hämta den kan tipsa om andra liknande modeller som borde passa. Alltså jag gillar inte när jag frågar efter äpplen och blir erbjuden apelsiner men nu snackar vi killar och tjejer som kan sina jeans och faktiskt vet vad de snackar om. Very bra helt enkelt, synd på kissnödigheten bara..

Musiken då? Jomen det var intressant. Stilen låg någonstans mellan detta och detta (obs inget skämt) och det var dessutom från en och samma DJ. Vi kan väl säga att det landade typ här.

Allt som allt så var det en lyckad tillställning, den slutade lite abrupt med att alla vart utkörda dock. Jag fattar att de var sugna på att bli av med snyltgästerna och dra igång sin personalfest på riktigt, det hade jag också varit men nu ströp de musiken och vrålade "jamen hej då rå" prick på klockslaget som var satt som sluttid på inbjudan. Lite knasigt, kunde vi inte ha fått en varnande tryckare eller nåt?

Men tack de Luxe för ölen, den var kall. Vi ses till löningen!

Jag gillar ju playlists, det vet ni vid det här laget va? Jag slänger ihop nya hela tiden, seriöst jag kan inte göra någonting utan att först samla ihop passande musik i listform. Fråga mina vänner.

Ska vi äta tacos ikväll alltså? Jamen här är en lista med spansk skönsång, snabba gitarrer, ponchos och lustiga hattar.
Fika säger ni? Här har jag samlat 17 låtar som handlar om kaffebönor.
Visst kan jag hjälpa dig att laga punkan, ska bara leta fram ett gäng melodier om cykelslangar.
Shopping säger du? Absolut, men till tonerna av detta i så fall.
Hyr du filmen så fixar jag soundtracket.
Åh nej, bröt du nyckelbenet? Lyssna på den här så läker det nog snabbare..
Ska vi älta din nyblivna arbetslöshet? I den här låten finns ett trumsolo som precis beskriver känslan!

Ja ni fattar va?

Förutom nischade listor så blir det såklart en del "allmänmusik" men inte den här månaden. Jag har knåpat sen månaden började och jag får inte till det. Jag fattar inte, det är inget jag kan sätta fingret på men jag blir inte nöjd.

Jag behöver något nytt. Ge mig tips, snälla.
Skicka era listor, tipsa om favoritartister och/eller favvospår. Hjälp hjälp hjälp.

Har hört ett rykte om att Yusuf Islam (mer känd under sitt tidigare namn Cat Stevens) ska ut på en ny turne. Han har iofs gjort en del framträdanden under de senaste (typ) 30 åren men då med "muslimska visor" nu handlar det om gammalt Cat Stevens material. 

Vart han kommer att dyka upp är fortfarande oklart men jag håller såklart tummarna för mina regioner, långsökt tummhållande misstänker jag men man måste ju få drömma eller hur?

Jag har under de senaste två dagarna kollat på vansinnigt många youtubeklipp och detta har lämnat tydliga spår i mina nattliga äventyr.
Jag får nämligen upp "reklamrutor" i mina drömmar nuförtiden.. Jag har ingen aning om vad som står i dessa men de ploppar upp sådär irriterande i nederkanten.

Skadat?
Antagligen.


Såna här reklamrutor alltså:




Varför jag har kollat så mycket på youtube kanske jag berättar om imorgon om jag får tid över till att sitta inne. Det är nämligen ett inlägg som jag vill spendera lite tid på.

Läste en nystartad blogg idag, en blogg om en skilsmässa och nu flera timmar senare kommer jag på mig själv med att nynna på den här låten:



Jag har inte lyssnat på K's Choice på år och dagar men under en period för tio-tolv år sen lyssnade jag cd:n repig.
Tyvärr är detta ännu en grupp som inte är representerad på spotify, en endaste låt finns att tillgå. Synd för min sönderlyssnade cd ligger på en vind i jämtland och jag blev sugen på en reunion.

Det blev ingen Kendelkonsert i lördags, skitsurt men av någon konstig anledning tyckte Babel att det var en bra idé att låta spelningen börja klockan 20.00 dvs exakt samtidigt som fotbollen. Hade det bara varit jag så hade jag offrat matchen för musiken men nu var vi fler och jag hade redan lovat bort mig mellan 19 och 22 helt enkelt. Surt men så är det.
Förhoppningsvis kommer både Kendel och Chip (Taylor, som hon turnerar med) tillbaka till våra breddgrader i framtiden för fan vad grymt det skulle vara att se dem.

Nog tjatat om det nu.

Söndagen, den bästa dagen av dem alla ställde det mesta till rätta igen. Söndagar är nämligen perfekta dagar för roadtrips. Speciellt roadtrips utan specifika mål.




Efter en kort omröstning och lite kartkontroll hamnade vi i Höganäs där vi åt en fantastisk brunch nere i hamnen. Att kunna sitta ute i solen med vackra segelbåtar guppandes nedanför sig medan man helt utan tidspress äter sig kräkmätt av en enorm buffé är helt underbart! Det borde vara lag på att göra det varje helg.

Sen rullade vi vidare mot Mellbyn där vi hittade några härliga bilfria breda asfalterade lagom branta backar och vad är då bättre än att ha brädorna i bakluckan? Jo att stanna bilen och ha brädorna under fötterna!

Till slut kom vi fram hit:



Till havet, det vackra brusande havet. Vi hade en lös fundering på att leka lite med paddelboarden men det blåste lite för mycket för det. Med facit i hand borde vi ha haft med oss kiteboardutrustning istället, det får bli nästa gång kanske.

Så vad gör man då en vacker septemberdag när solen strålar, det är 20 grader varmt och man har en strand helt för sig själv? Man badar så klart!

Sen bar det av hemåt igen och söndagen avslutades med middag, vin och skratt.



Så mina vänner ser en perfekt söndag ut.

Bästa bilmusiken just nu

Igår hade vi mexikansk afton. Då lyssnade vi på sånt här.

Ikväll är det fotboll och förhoppningsvis förhoppningsvis förhoppningsvis blir det Kendel Carson på Babel sen. Jag är lite orolig över att matchen ska dra ut för mycket på tiden så att det blir omöjligt att komma in på Babel. Men å andra sidan så misstänker jag att Kendel inte är så välkänd i Sverige, Ingen jag har pratat med har fattat "varför vi absolut måste gå på Babel den 5/9"..

Hittar inte Kendel Carson på spotify tyvärr men om någon är nyfiken finns det en del att lyssna på via hennes myspace.

Såhär kul hade vi i lördags när vi ställde till med kräftskiva och sen dansade hela natten.

Sitter på ett tåg nu, är på väg bort. Tänkte iaf ta tillfället i akt och skryta om den sista fantastiska konserten jag hann med under malmöfestivalen.

A Camp!

Fan vad fin hon är Nina. Och fan vad bra han är Niklas. Och resten av bandet var inte så illa pinkade heller. Speciellt inte keyboardisten, hon var helt grym!


Jag minns första gången som jag såg Nina Persson live, det var på Cardiganstiden, typ under Lovefoolhysterin. Nina kunde inte sjunga för fem öre, hon kunde inte ens hålla takten..

Nu har Nina tränat upp sin pipa till att bli en av de vackraste pipor jag vet, speciellt live. Hon sjunger med en inlevelse som är helt makalös.
 
 
 
Dessutom är hon så snygg att jag nästan tappar andan.
 
 

Återigen en artist som jag inte har särskilt bra koll på, mer än att han är söt, har hår och ser ut som ett barn. Ett sött barn med hår helt enkelt.
Ikväll intog han stora scenen uppbackad av Malmö Operaorkester och damn så bra det blev!

Tidigare idag satt jag i bilen med Gabs och lyssnade på Burt Bacharach och då beklagade jag mig över att det inte spelas riktiga instrument i vår tids musik. Inga pampiga band som får nackhåren att resa sig liksom.

Ett par timmar senare står jag i regnet och blir helt förtrollad av en liten pojke med vacker röst som har över 60 pampiga instrument bakom sig.

Åh jag önskar att jag fick se exakt samma konsert en gång till!
 
 

Lyssna på Salem här och om ni får chansen - gå och se honom live.
 

Sorry men jag har aldrig riktigt fattat grejen med Bob Hund. Vet att jag såg dem på hultsfred typ -96 kanske men jag minns inget av spelningen som sådan så något intryck lämnade den uppenbarligen inte.

Igår var det dags igen, Malmöfestivalen, stortorget, ett Bob Hund som inte är purfärskt längre. Visst var det röj, det ska de ha all cred för. Energiskt och livligt men jag fattar fortfarande inte grejen?

Sen stod jag konserten igenom och mumlade Ojojoj farbror, se upp där. Farbror kanske ska klättra ner från stärkaren nu innan farbror trillar och bryter sig? Men Thomas Öberg hörde mig uppenbarligen inte, han hade nog fullt upp med att hålla sin skröpliga balans..


Alla skåningar däremot, de fattar grejen. Om jag tyckte att det var stort skånskt tryck när Timbaktu spelade i söndags så tar jag tillbaks det uttalandet. Det var ingenting jämfört med igår.
Bob Hund drog skåningar till sig som ett söndagsöppet bolaget lockar alkisar. Det var ett väckelsemöte helt enkelt!
 
 
 
Men jag fattar inte..

Har precis kommit hem efter hela tre fina spelningar på malmöfestivalen. Kvällen började lugnt med Miss Li, vilken pärla hon är! Fan jag har knappt lyssnat någonting på henne de senaste åren men åh vilken fin människa liksom. Det går som inte att vara deppig på hennes spelningar. Till min stora besvikelse så spelades inte min favvo låt I'm so poor won't you lend me some money men man kan ju inte få allt här i livet.

Mellanakten var Veronica Maggio, hon har skärpt sig sen jag såg henne live sist, inte lika fladdrigt och definitivt bättre röst nu. Bra jobbat helt enkelt. Den stora frågan under den spelningen var hur ofta hon bytte trosor under ett gig? Kanske en kostig sak att fundera över tycker ni men icke. Så som hon stönade mellan låtarna är det en helt ok sak att undra om. Att jag inte fick höra min favvolåt nu heller är inte lika förvånande, den är dels en cover och dessutom allt för soft för att funka från en stor scen. Har ni läst den här bloggen nåt tidigare så vet ni vilken låt som jag avgudar Maggios version på (den har varit med flera månader) ni andra kan kolla här.

Att jag fick höra min "hatlåt" var inte heller någon överraskning så när Havanna Mamma ljöd över stortorget gick jag och köpte öl istället. (Har man en egen mamma som "lämnade man och barn och huset" så är den låten inte alls lika härlig..)


Kvällen avslutades med Timbuktu och där kan vi snacka positiv överraskning! Jag är inget stort fan av Jason och har heller inte lyssnat särskilt mycket på hans musik (förutom när jag bestämt mig för att lämna lilla byn, då lyssnade jag en helt del på jag drar) men satan i gatan vilket röj!
Full pott på poängutdelningen om jag nu vore en sån som delade ut poäng. Hela torget gungade och Timbuk och company levde rövare på scen.
 
Åh jag blir så lycklig när jag får glada överraskningar på livespelningar! Jag hade verkligen inte höga förväntningar på honom, hade till och med lösa planer på att gå hem efter Maggio men nu är jag helt djävulskt glad att jag stannade.

 
 
Att riva av den här låten på malmöfestivalen kan närmast jämföras med presidentens tal på yran:


(att som jag muttra lite om Manu Chao när den spelas är närmast belagt med dödstraff tydligen..)
 
 
 
 
Det var lördagskvällen iaf, sex dagar festival kvar. Bra skit!