Malmö har en egen festival!

Har precis kommit hem efter hela tre fina spelningar på malmöfestivalen. Kvällen började lugnt med Miss Li, vilken pärla hon är! Fan jag har knappt lyssnat någonting på henne de senaste åren men åh vilken fin människa liksom. Det går som inte att vara deppig på hennes spelningar. Till min stora besvikelse så spelades inte min favvo låt I'm so poor won't you lend me some money men man kan ju inte få allt här i livet.

Mellanakten var Veronica Maggio, hon har skärpt sig sen jag såg henne live sist, inte lika fladdrigt och definitivt bättre röst nu. Bra jobbat helt enkelt. Den stora frågan under den spelningen var hur ofta hon bytte trosor under ett gig? Kanske en kostig sak att fundera över tycker ni men icke. Så som hon stönade mellan låtarna är det en helt ok sak att undra om. Att jag inte fick höra min favvolåt nu heller är inte lika förvånande, den är dels en cover och dessutom allt för soft för att funka från en stor scen. Har ni läst den här bloggen nåt tidigare så vet ni vilken låt som jag avgudar Maggios version på (den har varit med flera månader) ni andra kan kolla här.

Att jag fick höra min "hatlåt" var inte heller någon överraskning så när Havanna Mamma ljöd över stortorget gick jag och köpte öl istället. (Har man en egen mamma som "lämnade man och barn och huset" så är den låten inte alls lika härlig..)


Kvällen avslutades med Timbuktu och där kan vi snacka positiv överraskning! Jag är inget stort fan av Jason och har heller inte lyssnat särskilt mycket på hans musik (förutom när jag bestämt mig för att lämna lilla byn, då lyssnade jag en helt del på jag drar) men satan i gatan vilket röj!
Full pott på poängutdelningen om jag nu vore en sån som delade ut poäng. Hela torget gungade och Timbuk och company levde rövare på scen.
 
Åh jag blir så lycklig när jag får glada överraskningar på livespelningar! Jag hade verkligen inte höga förväntningar på honom, hade till och med lösa planer på att gå hem efter Maggio men nu är jag helt djävulskt glad att jag stannade.

 
 
Att riva av den här låten på malmöfestivalen kan närmast jämföras med presidentens tal på yran:


(att som jag muttra lite om Manu Chao när den spelas är närmast belagt med dödstraff tydligen..)
 
 
 
 
Det var lördagskvällen iaf, sex dagar festival kvar. Bra skit!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0